Åkerby Herrgårds historia

- vikten av 50 fönster

Kristina Karolina

I en vacker bergsmansgård i Fåsjöhyttan bodde bergsmannen Anders Olsson och hans hustru Kristina Karolina. Fru Olsson ansåg emellertid att gården var för liten. Huvudbyggnaden hade endast 32 fönster, hon önskade sig 50.

Nu bar det sig inte bättre än att maken dog och hon blev ensam med sina tre snart vuxna barn. Eftersom fru Olsson var en kvinna som visste vad hon ville och dessutom hade mycket gott ställt lät hon under åren 1856 till 1859 bygga sin drömgård. Hon lät även bygga två flyglar för att fullfölja drömmen. Den här egendomen fick namnet Åkerby.

Timmer togs ur de egna skogarna och allt sågades för hand. Det lär ha tagit en hel dag att lägga tre plankor i ”festsalen” på Åkerby. Kristina Karolina inspekterade själv bygget. Hon var mycket intresserad och var noga med att det gick rätt till.

Kristina Karolina Olsson var omtyckt av alla. Hon hjälpte inte bara sina egna anställa utan fattiga, som kom i hennes väg. I sitt testamente skänkte hon 7000 riksdaler till Nora Sjukstuga för platser åt byns medellösa. Också till en byskola testamenterade hon 7000 riksdaler inklusive tomt.

Hon dog 47 år gammal i lungsot. Det sista fotografiet av henne hänger idag på väggen i herrgården. Det är taget 1865, strax före hennes död.

Sonen Olof Olsson, knappt myndig, ärver Åkerby med tillhörande egendom. Arvet värderades till 500 000 riksdaler. Han låter bygga traktens största ladugård men den lär aldrig ha fyllts med djur. Ett tröskverk, drivet av vatten uppifrån skogen, lät han också uppföra. Olof var alltså en person som gärna ville glänsa, vilket man i Bergslagen kallar för ”storulven”.

Efter några år blev hans satsningar ohållbara och gården såldes på exekutiv auktion 1882 för 48 000 riksdaler. Olof flyttade till Stockholm och senare till Gnesta.

Fram till 1912 hade gården flera privata ägare. Landstinget i Örebro köpte då gården för att använda den till skyddshem, dvs ett hem för vanartiga pojkar. Nu var väl de här pojkarna inte alltid så vanartiga utan kunde även hamna på Åkerby av andra skäl.

Ett par äldre gentlemän från Kopparberg som var på kurs på Åkerby i mitten av 1900-talet berättade att de tidigare bott på Åkerby när de var unga pojkar. Deras far hade omkommit i skogen och då gick mamman till kommunen för att be om hjälp för sig och sina åtta barn. Den hjälp hon fick var att de tog de två yngsta barnen, tre och fem år gamla och skickade dem till Åkerby.

Pojkarna beslutade sig senare för att rymma och tog sig upp i skogen på andra sidan vägen. Efter en lång vandring var de för trötta för att fortsätta och somnade under gran i skogen. På morgonen upptäcktes det att pojkarna var försvunna och samtliga gick ut för att söka reda på dem. De hittades snart sovandes under granen och fick snällt följa med tillbaka till Åkerby.

Den sista föreståndaren på Åkerby var en mycket grym och elak man. Pojkarna som han av olika anledningar ville straffa togs med ut till en av öarna i Fåsjön. Där trodde han att han kunde prygla pojkarna utan att någon kunde höra deras skrik men folket runt sjön hörde allt. De kunde höra hur piskan slogs mot deras bara stjärtar och deras smärtsamma skrik.

Enlig sägnen fick några av pojkarna till slut nog och tände eld på höskullen med hjälp av ett stearinljus. Det kom aldrig fram vem eller vilka som var de skyldiga.

1951 genomförde landstinget en genomgripande reparation av Herrgården och i februari 1952 öppnades semesterhem för husmödrar. De betalade tre kronor om dagen! Sommartid var det även barnkoloni 1947-1951.

1958 började Åkerby Herrgård användas som kursgård och på 60-talet var det tal om att en skogsvårdsskola skulle förläggas till gården, vilket inte blev av.

Åkerby Herrgård totalrenoverades 2001 och är idag modernt utrustat.